i know i should let go

jag hade en sån himla sjuk dröm i natt. jag vet inte vad jag ska tyck och tänka om saken riktigt. men jag hoppas att när det väl händer på riktigt, att jag då inte ska bry mig om att det händer och att jag har mitt eget att tänka på. att den känslan aldrig kommer komma upp när jag tänker på det. tänk om det kommer hända förtidigt och jag fortfarande bry mig om vad som händer i den delen av mitt liv? nej. jag är ganska så säker på att det kommer dröja ett tag. eller hoppas jag bara på det? en sak som är säker är att det kommer dröja för mig att glömma allting och bara gå vidare. som om inget hänt. jag har klarat mig jävligt fint och hållit mig borta från allting som får mig att göra det jag inte vill. fast jag kan inte sluta tänka på hur allting skulle varit om vi fullända det vi började på. lite hatkärlek. ska man behöva leva med nånting som man mår dåligt av men som man inte kan vara utan? jag vet inte om jag hellre lever utan det och mår dåligt än att leva med det och må dåligt. som den lilla destruktiva personen jag är vet jag själv att snart kommer allting tas upp igen och jag kommer fortsätta på den vägen jag vek av ifrån. frågan är bara när och hur det kommer hända. vad kommer få mig att gå den vägen tillbaka? att jag viker mig eller att den andra inser hur fel allting varit och att den personen inte klarar sig utan det här? jag vet inte om jag vill. är det bara den där tryggheten jag saknar eller är det helheten med allting som varit? det är svårt när jag inte vet själv. när jag varit med om det för många gånger att det har blivit en vana att reagera och handla i såna här situationer? en hemsk jävla vana jag kommer få leva med tills jag verkligen inser att den hemska vanan jag levt med är någonting ingen annan skulle acceptera som jag gjort. jag behöver inte hjälp. jag behöver bearbeta det här själv och själv inse. men vad är det jag ska inse? jag var tvungen att avsluta det här kapitlet för att börja på ett nytt och göra ett nytt försök till att fortsätta. fortsätta med vadå? den där hemska vanan? jag vet inte. jag vet ingenting just nu. jag fortsätter nu som jag gjort och låter allting komma till mig dag för dag. i sin egen takt. ja. hej då.

Hur mår du?
Skrattar du?
Gör du saker som får dig att må bra?
Träffar du människor som får din mage att pirra?
Känner du dig starkare eller svagare än förut?
Saknar du?
Tar du hand om dina vänner?
Älskar du?
Gör du alla de saker du så länge sagt att du ska göra?
Håller du dina löften?
Längtar du?
Tänker du?
Brister du ut i öppna ärliga skratt som kommer ända från magen?
Vill du?
Önskar du att det var som förut?
Går du vidare?
Gråter du när ingen ser?
Vågar du?
Är du lycklig nu?